BU eller BÄ: pyjamasparty på BUP-akuten
I det förra inlägget berättade jag lite allmänt om den senaste tiden men jag tycker att det behövs ett eget inlägg för i tisdags.
Min kompis fyllde 20 år då. Det var meningen att jag skulle varit med på hennes födelsedagsmidag. Så blev det inte som ni antagligen redan förstått. Det var bara ca 15 min kvar tills jag skulle åka iväg till henne när det blev väldigt pressat med tiden. Jag fick reda på saker som gjorde att jag måste planera om natten och resultatet var att ångesten som hade gått att tänka bort tidigare på dagen exploderade. Mamma reagerade helt fel, hon gjorde allting mycket värre utan att förstå det själv... Som vanligt.
Den ena saken efter den andra och jag klarade inte av det. Jag tänkte inte gå in på allt så mycket (än en gång, detta är ingen deppblogg) men tillslut åkte pappa med mej till BUP-akuten. Där jag övernattade, för första gången. Vilket leder oss till:
Övernattning på BUP-akuten:
Om poängen med att komma dit var att somna så sure! Stort BÄ!! Men om man räknar helheten blir det ett BU för den natten. Det säger i och för sig inte så mycket om andra nätter eller andras nätter för den delen men det är min uppfattning.
När jag kom dit var klockan ganska mycket. Någonstans runt 22 tror jag. Sköterskan som tog emot oss hade alvarliga problem med sitt ordföråd. Hon kallade mej snuttiluttan hela tiden vilket fick det att låta som att hon inte tog mej på alvar alls, ganska nedlåtande enligt mej. Läkaren jag fick prata med sen var jättduktig! Hon verkade förstå, frågade bra frågor och gav bra svar. Sedan fick jag theralen vilket hon var förvånad över att jag aldrig fått förut. Jag tycker det är ganska uppenbart att det är läkaren på BUP-brommaplans fel. Theralenet fungerade faktiskt (till skillnad från atarax som jag hade som tillfälligt ångestdämpande medicin i våras).
Om man bortser från sköterskorna var allt bra. Dom hade uppenbarligen inte så bra kontakt sinsemellan för de kom alltid vid olika tillfällen och sa/frågade samma saker. Dess utom verkade de alla tre ha sin uppfattning färdig om mej i egenskap av självskadande och självmordsbenägen tonåring. Det i sig var i och för sig inte ett problem. Problemet var att dom betedde och formulerade sig ganska klumpigt ibland. Säkert i god mening men det blev inte så bra...
BU för dålig komunikation, antaganden och klumpiga formuleringar och uttryck.
/Cornelia
Konsten att tala
Jag tänker väldigt mycket. Jag tänker ofta på hur jag skulle förklara vad jag tänker och känner. Men det är så svårt med språk. Ett ord betyder ju inte samma sak för mej som för någon annan. Vissa där emot verkar ha precis samma uppfattning om vart enda ord man använder. Är det det som kallas att vara likasinnade? Men det finns säkert någon som tänker på samma sätt som jag med andra ord... och plötsligt har vi två betydelser av likasinnade.
Jag sa till Ingela på BUP att jag är frustrerad. Det är ingen grundkänsla sa hon. Det är en följdkänsla. Hon sa till mej att förklara det med andra ord. Inlåst och utslängd på samma gång? Jaså sa hon är det din uppfattning av vad frustration är.
Frustration har inga synonymer... Finns det egentligen NÅGOT ord som har en synonym? Och vad är egentligen en följdkänsla. Det är väl inte själva ordet som bestämmer om känslan är där i grunden eller som följd av en annan. Är en känsla som kommer till följd av en händelse också en följdkänsla? Då är väl de enda grundkänslorna i stort sett de instinkter som alla djur har; trötthet, hunger, lust (av alla slag)... aktion=grundkänsla, reaktion=följdkänsla? Och om så är fallet. Vad spelar det för roll om det är en grund eller följdkänsla jag känner.
Jag är oftast sjukt trött när jag går från BUP. Det är väl en del av hennes jobb att förstå hur jag tänker men för att det ska vara möjligt blir jag tvungen att förstå hur hon tänker. Eller kanske bara att tala samma språk som hon. För det verkar jag inte göra just nu.
/Cornelia
Jag sa till Ingela på BUP att jag är frustrerad. Det är ingen grundkänsla sa hon. Det är en följdkänsla. Hon sa till mej att förklara det med andra ord. Inlåst och utslängd på samma gång? Jaså sa hon är det din uppfattning av vad frustration är.
Frustration har inga synonymer... Finns det egentligen NÅGOT ord som har en synonym? Och vad är egentligen en följdkänsla. Det är väl inte själva ordet som bestämmer om känslan är där i grunden eller som följd av en annan. Är en känsla som kommer till följd av en händelse också en följdkänsla? Då är väl de enda grundkänslorna i stort sett de instinkter som alla djur har; trötthet, hunger, lust (av alla slag)... aktion=grundkänsla, reaktion=följdkänsla? Och om så är fallet. Vad spelar det för roll om det är en grund eller följdkänsla jag känner.
Jag är oftast sjukt trött när jag går från BUP. Det är väl en del av hennes jobb att förstå hur jag tänker men för att det ska vara möjligt blir jag tvungen att förstå hur hon tänker. Eller kanske bara att tala samma språk som hon. För det verkar jag inte göra just nu.
/Cornelia
