Vårdplan
Jag är så splittrad i vad jag vill när det kommer till att bli frisk. I ena stunden vill jag verkligen, är så motiverad och känner mig verkligen på topptopptopp, jag känner att jag klarar allt och undrar nästan om jag inte redan är frisk!?? Men ofta är jag bara arg och frustrerad. Jag är arg på allt som går att va arg på, och blir då också arg på mig själv och så går det i en ond cirkel. Tillslut känner jag mig bara misslyckad och trött, väldigt trött, eftersom att jag inte klarar av att stoppa cirkeln ens när jag vet att jag faktiskt inte borde vara arg. Och då faller jag ner i en avgrund som verkar omöjlig att ta sig upp från.
I torsdags skrev SCÄ och jag en vårdsplan. Jag trodde att den skulle handla om typ exakt vad jag ska äta och hur mycket (lite) jag får röra på mig och göra saker. Men så var det inte. Den handlade om vilka mål jag har, och jävlar vilken lista det blev!
• Kunna ta eget ansvar över mat
• Att ingen ska behöva kontrollera det jag äter (och att jag äter)
• Få tillbaka mensen
• Sluta tappa hår
• Bli varm om händer och fötter
• Kunna sitta på en hård yta utan att "rumpbenen" tar i (SKITJOBBIGT)
• Få normal puls
• Sluta vara deprimerad
Sistnämnda känns diffust... SCÄ är helt övertygade om att depressionen beror på energibrist pga svält men jag fattar inte, jag har ju ätit tillräckligt i en månad nu! Tillochmed mer, för jag har ju gått upp i vikt! Nej, BUP verkar ta det mer allvarligt, när de kom fram till diagnosen försökte de faktiskt förstå vad det kan bero på. Jag är så himla glad att de frågade mig om vad som kan ha bidragit, för jag kom på så mycket som jag aldrig tidigare tänkt på på det sättet och allt klarnade upp lite grann... Trots det trodde de också att den skulle gå över när jag äter mer, men det känns ändå som att jag är på rätt väg tillsammans med dem!
Hursomhelst, vårdsplanen ska redovisas om 4 veckor (jag planerar att vara frisk då), tills dess ska jag följa mina enda tillvägagångssätt:
• Äta som planerat
• Göra roliga saker
Känns inte som så konkreta saker men aja, det är väl det jag får göra.
Hoppas iallafall att det ska va lättare att ta sig upp ur avgrunden nu när jag har mål. Det känns lite mer på riktigt nu, och inte så avlägset.
//Caroline
