Vad är vi nu?

Det är klart du hade rätt. Jag försökte inte. Men vad skulle det tjänat till att försöka när jag inte trodde på att det någonsin skulle bli bättre. Du orkade inte försöka hjälpa mej om jag inte försökte själv. Jag orkade inte försöka.
 
Du har alltid haft en förmåga att ringa precis när det behövs. Men behövde jag verkligen veta att jag svikit dej just då? Jag har aldrig skämts så mycket i hela mitt liv. Men jag sa sanningen. Jag är skyldig dej så mycket. Jag kunde inte ta ifrån dej den.
 
Jag hade berättat för dig, tidigare, hur mycket jag var skyldig dej. Du frågade om det handlade om skuld. Vännskap då? Vad skulle jag svara? Klart jag vill vara din vän och alltid velat. Hade jag tänkt runt det?
 
 
 
Det är klart jag vill träffa dej nu. Men jag vill inte att du ska veta hur lågt jag har sjunkit. Jag tror fortfarande inte på att det kan bli bättre, jag önskar det bara.
 
/ Cornelia

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0