dropsintheocean.blogg.se

Så fort jag har försökt tänka den sista tiden har det blivit ett stort trassel i huvudet. Resultatet blev en dagbok som jag bad mamma att köpa när vi var i finland (jag orkade inte åka till stan den dagen). Som fortsättning på den lilla parentesen hade jag rätt stora problem med min släkt i finland. Både att det var så mycket folk där (på släktens landställe, en liten udde vid en liten sjö) och att jag kunde se att de som fått veta om mitt självmordsförsök hela tiden värderade allting jag gjorde och sa. Sjukt jobbigt. På grund av det var jag väldigt lättretlig men jag tycker att jag skötte alla situationer väldigt bra!

 

Det blev inga stora bråk, vilket är en  bedrift. När jag var yngre var det ofta bråk mellan olika kusiner och mej, för att inte nämna bråken med min mormor... Jag skadade mej heller aldrig. Delvis för att jag inte hade någon möjlighet att göra det utan att det fans stor risk att bli upptäckt. Jag var flera gånger väldigt frestad att göra det och vetskapen att jag inte hade möjlighet till det gjorde mej väldigt stressad.

 

Jag vill också berätta om någonting som har gjort mej så arg att jag inte klarat av att varken prata eller skriva om det hittills:

 

Några dagar efter att jag tagit överdosen ringde min farmor till mamma och berättade att min faster hade ringt henne och berättat att mina kusiner hade sagt att jag skrivit på facebook att jag försökt ta livet av mej och att min faster alltså undrade om det var sant. Hela historien var ett påhitt från farmors sida. Mamma kom först och frågade om jag hade skrivit någonting om saken på facebook och när jag sa nej berättade hon vad farmor hade sagt. Jag blev förbannad och sa till henne att ringa farmor och säga att det inte är okej att hitta på sådant.

 

För det första att hon tar sig friheten att skvallra om det utan min tillåtelse och sedan dess utom försöka få det att låta som att det är mitt fel att andra vet. Jag sa till mej själv att jag hoppas att jag aldrig kommer att förlåta henne för det. Någon vecka senare fick jag en rejäl smäll när fattade att jag själv gjort samma sak och efter det har jag varit väldigt kluven i frågan. Jag vill bli förlåten men inte förlåta och det utan att vara motsägelsefull. Jag har kommit till en återvändsgränd.

 

/Cornelia